Jag var med om en mycket traumatisk upplevelse häromdagen.
Jag har varit förkyld ett tag och därför otroligt seg och trött. Så där "orkar inte laga mat"-trött.
Som tur är så är jag ganska förtjust i havregrynsgröt med äppelmos och mjölk, vilket inte bara är minimal matlagningskonst utan också väldigt billigt käk så här i slutet av månaden. Typiskt bra grej för en student som jag.
Hungern började alltså göra sig påmind. Med knorrande mage kilade jag ut i mitt korridorskök och konstaterade att havregrynsburken var nästan tom. Not to worry, för längst upp i mitt skåp stod en halv påse havregryn till och väntade på mig.
Jag drog fram en av pinnstolarna för att ta ner påsen och börjar i godan ro fylla på burken med mer havregryn. Humpty dumpty dum dum, gnolade jag förnöjt för mig själv (eller ja, jag snörvlade nog mest för mig själv och förbannade det torra fnasiga partiet under min näsa som stramade och kliade, men i alla fall) och plockade fram decilitermåttet för att skopa upp till en redig gröttallrik.
Sedan fryser jag mitt i en rörelse. Tror inte mina ögon. Försöker att ta in den scen som utspelas rakt framför mig.
Larver. Larver som glatt tumlar omkring i min havregrynsburk. Larver som är lyckliga som barn på Disneyland.
Jag kräks inte. Jag flyr inte skräckslagen ifrån köket.
Jag skriker inte ens.
Jag bara tömmer innehållet i vår kompostpåse och går därifrån. Lägger mig på sängen och stirrar apatiskt upp i taket. Äter ingenting mer den dagen.
Chockskadad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar