Pratar med paranteserna i telefon igen:
Mamma: Jaha, vad har du gjort idag då?
Jag: Jag har varit hos läkaren.
Mamma: Jaha, fick du nåt sånt där slem utskrivet?
Jag: ...salivstimulerande?
Mamma: Ja, precis.
Pappa: Hej, du försvann.
Jag: Nej, det var du som försvann.
Pappa: Nej, det var du som försvann. Jag hörde dig men du hörde inte mig.
Jag: Ja, då var det väl ändå du som försvann och inte jag?
Pappa: Ja, precis.
stör mig lika mkt varje gång det där händer. när det bryts i telefonen alltså. speciellt när man är inne i ett viktigt samtal och förklarar något ingående utan att märka att den andra försvunnit och så får man börja om på nytt igen sedan.
SvaraRaderaherre jösses sicka problem en har.
Emily Strange: I know! Det kan driva mig till frustrationens rand ibland. SÅ DRYGT!
SvaraRadera