Stop telephoning me

Pannkakan says "amen chilla för faan!"

Idag gjorde jag ett tappert försök att tänka på FRAMTIDEN.

Jag funderade över det här med min karriär (hohoho) och om det kanske vore läge att ställa sig i lite bostadsköer runt om i Sverige eftersom jag faktiskt inte har en blekaste aning om var jag hamnar när jag om ett och ett halvt år är färdig med min utbildning och jag eftersom jag inte tänkte att det skulle bli bäddsoffan hemma hos mamma och pappa i Umeå.

Sagt och gjort, jag höftar till lite grann med det där om inkomst (jag är student, jag HAR typ ingen inkomst) och kvadratmeter och skostorlek och gud vet vad allt de vill veta. Det går nån timme. Sedan ringer min telefon.

Numret tillhör en av hyresvärdarna.

Alltså, sen när började hyresvärdarna i det här landet bete sig som efterhängsna krogragg? Är det inte meningen att JAG ska vara det efterhängsna krogragget och söka en massa lägenheter och ringa om vilken placering jag egentligen har i deras kösystem?

Är varenda en av deras lägenheter så äckliga och icke-attraktiva att de måste ringa upp och fråga om jag minsann inte skulle kunna tänka mig att flytta in i en lägenhet typ nu? Omedelbart? En timme efter att jag råkat googla mig in på hemsidan?

Otroligt avtändande. Jag tror jag regredierar tillbaka till femårsåldern som en ren motreaktion.