Jag har ju börjat jobba på en demensavdelning på ett äldreboende här i staden. Det är väldigt trevligt! Flera gånger om dagen får jag höra vilken vacker och god människa jag är och hur Gud är extra nöjd med sin skapelse när det gäller just mig, och dessutom får jag massor av mat och fika gratis eftersom vi har pedagogiska måltider och äter tillsammans med de boende.
I början av veckan så blev jag dock varnad av en av mina medarbetare:
"Hanna", sa hon och såg mig djupt i ögonen, "snart kommer du bli som de boende! Man blir det när man jobbar här. Ibland glömmer jag bort om jag har ätit eller inte."
Jag skrattade bort det hela. Jag! Jag som har så otroligt bra minne. Som är ett levande Wikipedia över sjukt onödiga saker att veta. Som av någon sjuk anledning vet vem som vann Melodifestivalen 1986 fastän jag inte ens var tillverkad.
Idag tvålade jag in mig själv med hårschampo i duschen. Nog för att det förmodligen är same shit different smell i flaskorna, men vad fan?!
Nu ska jag bege mig ut i rusket och handla och boka tvättid. Vi hörs om jag hittar hem igen...
Lammkött som jag är, så får väl jag komma till din undsättning är du blir gammal och senil. Då kan jag vara din assistens och mata dig med glass och bridge-blandning.
SvaraRaderaAnna: Det känns bra att någon tar hand om mig på min ålders höst!
SvaraRaderaDet är lugnt...Men när man schamponerar håret igen när man är på väg ur duschen, då är det dags...
SvaraRaderaAnne: Bra, det ska jag komma ihåg... Försöka komma ihåg, i varje fall!
SvaraRadera