Jag: Uhuhuhu, jag måste upp klockan sex imorgon igen.
Sara: Ja, alltså tänk att det är så här resten av livet kommer att se ut. Upp klockan sex varenda morgon.
Tack. Tack så mycket. Jag hade bara spenderat kvällen med att räkna ut att jag har sjutton pass kvar den här sommaren och drömma om de hela två veckor som jag ska göra absolut inte ett jävla piss mer än att lata mig. Jag vill bara gråta när jag tänker på att det här kommer att vara min vardag i 48 veckor per år i framtiden.
Uhuhuhuhuhuuuu. Jag vill bli rik och ligga hemma och äta bakelser istället!
Nån som behöver en snygg och lagom despo kvinna i sina bästa år att taga till sin lyxhustru?
Jag har haft nedräkning ända sedan jag började jobba... ;) Nu har jag enbart tolv arbetspass kvar, och när helgen är över har de reducerats till ynka nio arbetspass. Gud vad jag längtar efter mer än tre dagars sammanhängande ledighet!
SvaraRaderaLivet på en pinne!
SvaraRaderaOch så finns det de som stiger upp före 5 varje vardagsmorgon - det går det å!!!
Jag repeterar mantrat om och om igen; det blir bättre när man blir äldre, det blir bättre när man blir äldre... Riktigt vuxna tycker ju OM att gå upp tidigt, jag försöker tuta i mig själv att det där kommer vara jag en dag också.
SvaraRaderaOrdbajsaren: Jag med! Det kommer att bli lovely att åka upp till päronen efter det här.
SvaraRaderaAnne: Är du säker på det? Det låter som en myt...
Frikadellen: Fast det jobbiga är att jag har lärt mig på psykologin att det går att dela in människor i två dygnsrytmgrupper, den ena som har ungefär 24 timmars dygnsrytm (och tycker att det är ey okey att kliva upp klockan sex) och den andra som har runt 26 timmars dygnsrytm (och tycker att det känns lika rövigt varje gång de måste upp tidigt), och jag tillhör helt klart den senare kategorin.
Haha Sara e skön hon.. och det är du med:)
SvaraRaderaLondon calling
soon
yeahyeah!!