Det senare gör mig sjukt sugen på en cigg.
Cigg. Dåliga grejer, barn. Dåliga.
Jag röker inte i vanliga fall och feströker relativt sparsamt, men HERREGUD vad jag kan längta efter att ta en cigg när jag känner mig ur balans. Tända en cigg, röka den lite darrhänt i början och känna lugnet eftersom, hur oron och frustrationen planar ut.
Jag skulle bli tobaksbolagens största kassako om jag någon gång fick för mig dumheten att köpa ett eget paket. De skulle älska mig och mina stundom totalt kaosartade relationer. Älska!
Så jag håller mig ifrån det. Åtminstone tills nästa gång jag hittar nån som vill bjuda på en cigg.
Det var när jag insåg att jag tröstade mig med cigaretter när jag var ledsen som jag insåg att jag var beroende :D
SvaraRaderaNu har jag dock lyckats att sluta med det, även när jag har cigg hemma :D
Gisch!
SvaraRaderaJag blev dödssjuk av ett halsbloss, det var då aldrig något lugn och ro där inte...Bara skakis, yrsel och illamående...
Jag är en rökare på heltid. Och tyvärr trivs jag med det. För hade jag inte trivts så bra med mina cigg som sällskap vid lyckliga stunder, sorgliga stunder, arga stunder, då hade det fan inte varit något som helst problem att sluta röka. Men än så länge vill jag inte sluta... Och har man inte viljan så går det fan inte att sluta.
SvaraRaderaDiscofjolla: Fan då! Fast jag tröstar mig med cigg kanske fyra gånger om året. Så jag är nog fortfarande rätt safe!
SvaraRaderaAnne: Det värsta är att jag mår svinbra när jag röker. Det kan i och för sig vara för att fungerar som ångestdämpande och jag i princip bara röker när jag är ångestfylld...
Ordbajsaren: Nej, och vill man inte sluta så ska man inte heller. Jag kan bli tokig på den hetsjakt som bedrivs på rökare, att folk hela tiden ska behöva försvara sin rökning. Argh!
låter tråkigt det där med relationera, men tänk på att ingenting blir bättre av att bli självdestruktiv (läs; börja röka). men det vet du säkert redan. hoppas det löser sig snart iaf :) Kram!
SvaraRadera