Det bästa med att ha ett yngre syskon är att man kan skämma ut det för deras kompisar/flickvänner när de kommer förbi på en blixtvisit under sin Sverigeroadtripp genom att berätta om gamla barndomsminnen.
En episod från när vi var små som jag aldrig kommer att glömma var när jag gick i andra klass och min lillebror gick i förskolan. Någon gång under tiorasten kommer en gråtande lillebror springande över skolgården med ett nallebjörnshuvud i ena handen och en nallebjörnskropp i den andra och snyftar att Nallepandis är död.
Traumat i att mista sin trognaste kamrat!
Jag fick klappa lite på honom och lova att mamma skulle laga Nallepandis när vi kom hem igen, och så vitt jag vet sitter huvudet fortfarande kvar än idag.
Men vad vet jag?
Stackars, stackars lillebror!!! Jag förstår att han var ledsen!!!
SvaraRadera