Snart är jag uppe i helt ofantliga 300 inlägg!
Det känns som en milstolpe. En milstolpe i den i och för sig ganska mediokra samling vardagsbetraktelser jag kallar för Himmel unt Pannkaka!, men ändock en milstolpe.
Detta milstolpeinlägg borde vara någonting utöver det vanliga. Någonting spektakulärt. Storslaget. Någonting att minnas.
Tyvärr har jag för tillfället absolut noll ambitioner och ork, så troligtvis blir det en bild på min begonia som än så länge har överlevt - och frodats! - i min vård.
Håll inte andan och spänn inte fast säkerhetsbältena, om en säger.