1. Olyckan:
Olyckan var mer skräckblandad förtjusning än ren skräck. Det var lite lagomt farligt. Tillräckligt för att det skulle kittla till lite grann, men inte någonting jag drömde mardrömmar om. Därmed inte sagt att jag skulle ha skrattat Olyckan rakt upp i ansiktet om jag hade träffat på honom i en mörk gränd. Han verkade ju lite touched in the head, så att säga.
2. Heffaklump och tessla:
Man tycker ju att jag borde ha habituerat till psykadeliska influenser med tanke på att min far är ett stort Beatles-fan och att jag hade nästintill obegränsad tillgång till VH-1 när jag var liten. Ett av mina första minnen är videon till Strawberry Fields Forever, och den är ju sannerligen inte helt frisk. Men jag känner fortfarande ilningarna av obehag i magen när jag skiten. Se upp! Se upp! Se upp, se upp, se upp!
3. Mumin och trollkarlens hatt:
(Klicka på bilden för att se klipp)
Det här avsnittet av Mumin (som jag aldrig var så värst förtjust i) skrämde fullkomligt vettet ur mig. Jag drömde mardrömmar i flera veckor om att jag också förvandlades så att ingen kände igen mig och var livrädd för att det skulle hända på riktigt. Otroligt obehagligt.
Vad var du rädd för när du var liten? (Och kom igen, säg inte Ika i rutan, ALLA var rädda för Ika i rutan)
