Schwett

 Feelin' hot hot hot

Det är kväll i Uppsala och jag ska lägga mig alldeles strax för att försöka få någon slags sömn innan det är dags att åter styra kosan mot jobbet. Jag svettas som en gris, vilket jag har förstått att stora delar av resten av landet också gör. Klibbig äcklig värme som lägger sig som en extra hud över hela kroppen. Ett tunt tunt slemlager av salt svett.

Utanför mitt fönster kopulerar pippifåglarna med varandra och om jag hade varit mer sugen på snusk skulle jag ha reflekterat över hur länge sedan det var jag kopulerade med någon. Men det gör jag inte eftersom jag håller på att drunkna i mitt eget svett och för guds skull verkligen inte vill ha någon annans varma klibbande lekamen i närheten. Det räcker gott med mina innanlår som klistrar sig mot varandra som om de vore insmorda i superlim.


Så jävla äckligt.

(För övrigt trodde en anhörig till en av de boende att jag grät igår på jobbet. Jag torkade bort svett från ansiktet med baksidan av handen. Då är det fan för jävla äckligt varmt.)

Min inre kärring

Idag var jag nere på Teknikmagasinet för att inhandla ett nytt batteri till min internetbankdosa. Jag kommer in i butiken där det råder fullständig förvirring eftersom något snille i personalen antingen har glömt att sätta in en ny nummerlappsrulle eller bara tycker att det vore najs med lite kaos.

Det är mycket möjligt att detta snillet var den troligtvis lobotomerade snubben bakom disken som stod och glodde tomt framför sig med armarna hängande längs sidorna och sysselsatte sig med allt annat än det han har betalt för.

Det blev inget jävla batteri. Jag var nämligen tvungen att lämna butiken efter några minuter eftersom jag höll på att gå crazy fucking bananas över hur jävla icke-service minded en människa kan vara och ändå jobba inom just service.

Sen klagade jag högljutt och dramatiskt över det hela för Rebecca under hela vår runda inne på Hemköp.

Jag tror att min inre kärring har börjat bryta sig ut och stegvis ta över min personlighet. Snart vågar jag nog skälla ut någon stackare i kundtjänst eller lappa till påstridiga mobiltelefonförsäljare med handväskan.

Jag tror jag gillar't.

Att vara grinig

Jag är inne i en grinig period. Ingenting är riktigt bra. Om jag vore ett spädbarn så skulle man klassificera mig som ett "svårt" barn.

Nu är jag tjugotvå och kanske mer att betrakta som prematur grinig gnällkärring.

Bloggen känns inte kul. Jag vet, jag brukar hamna här efter typ ett halvår. Tänka att jag kanske skulle starta en ny blogg. Eller åtminstone tömma bloggen på all tråkig skit hittills. Börja skriva en bra och intressant blogg istället för att bara gnälla och vara grinig.

Å andra sidan så är det väl just att gnälla och att vara grinig som är min paradgren?

Jag kanske borde sluta förneka det och omfamna min plats i tillvaron som Mia Törnbloms antites. Kanske sjunga gnällets och grinighetens lov. Kanske.