Fräckhet

Ibland blir man liksom stum. Som när någon är så fruktansvärt fräck att man knappt får ur sig ett ljud. Det är som att hjärnan kopplar ur. Det är liksom så främmande för en att bete sig på det sättet att man inte klarar av att processa att någon faktiskt gör det, just nu, mitt framför ögonen på en.

Som idag. Jag kom hem från ett möte för ungefär en timme sen, kom på den briljanta idéen att tvätta och går iväg och bokar två maskiner på tiden mellan 12-14. Skyndar mig upp på rummet, hämtar min tvätt, kommer ner i tvättstugan och sätter i kortet för att "låsa upp" maskinerna.

Kommer in i tvättrummet och hinner precis se en tjej slå igång den andra av mina två maskiner.

Hon har alltså proppat i tvätt i mina maskiner, väntat på att jag ska komma ner och låsa upp dem så att de går att starta.

Jag säger lite försiktigt att man måste boka maskinerna och att jag faktiskt hade bokat de maskinerna hon just slagit igång, men då tycker hon att jag ska ta några andra maskiner och sen går hon bara.

Och där står jag, helt förstummad, och fattar knappt vad som just hände.