Står det offer i pannan på dig eller?

Jag var ute och dansade i lördags och det var precis som en utekväll ska vara - svettigt med mycken dans och billig öl, uppvärmt med en trevlig förfest i min korridor. Vi dansade till galen balkandisco tills vi knappt kunde andas längre.

När jag står där på dansgolvet och röjer som bäst grabbar plötsligt någon tag i min hand bakom ryggen på mig och drar iväg med mig. Jag vänder mig om och står öga mot öga med en kille som jag aldrig sett tidigare och som nu håller ett ganska hårt grepp om min handled. En kille som jag inte har dansat med och som jag inte ens har haft någon ögonkontakt med står och drar i min arm som att den vore allmängods och fri för vem som helst att dra i.

Jag blir förbannad, så jag ställer mig brett isär med benen och drar åt mig min arm så hårt jag bara kan och ger honom sen en mördande blick. Han ser förskräckt ut och försvinner bort i folkmassan.

Jag känner mig nöjd med att jag har lyckats försvara mig och markera att det fan inte är ett okej beteende, men dansandet känns inte riktigt lika roligt längre. Vad fick den här killen att tro att han fick ta på mig?

Råkade jag ovetandes fastna med blicken på honom tidigare under kvällen?
Dansade jag lite väl utmanande?
Har jag inte en lite väl kort och tajt kjol på mig?

Självmedvetet står jag där på dansgolvet och drar i min korta tajta kjol som inte verkar vilja annat än att åka upp i midjan på mig och vågar knappt se upp från mina slitna converse i rädsla för att någon annan kille ska tolka det som en skamlös invit.

Det hämningslösa dansandet är över för kvällen.

Några dagar senare berättar jag för några (kvinnliga) bekanta om vilken rolig kväll jag hade i lördags, men kommer sedan in på det här med tafsande. Att det här inte är första gången det händer mig utan att det händer lite nu och då när man är ute på nån klubb och dansar. Killar som tror att de har fri tillgång till min kropp och får ta på den hur som helst.

En av mina bekanta fräser då ”Men står det offer i pannan på dig eller?!” åt mig och fortsätter sedan berätta om hur hon minsann aldrig någonsin blir tafsad på, och att om man nu blir tafsad på så beror det bara på att man skickar ut signaler till killarna om att det är okej. Att man är ett stycke kött som det bara är att ta av.

Plötsligt är det inte så himla svårt att förstå varför ingen tog parti för de våldtagna tjejerna i Bjästa, eller överhuvudtaget varför det är så få som tar parti för tjejer som blivit utsatta för våldtäkt.

Det finns nämligen en föreställning som är högst levande även bland oss tjejer om att vi har ansvar inte bara för vår egen sexualitet, men även för killars sexualitet. Att det är vår uppgift att inte bete oss på ett sätt som gör att de måste tafsa på oss eller våldta oss, inte deras uppgift att behärska sina lustar och kolla av om det finns ett samtycke innan.

Så är det inte.

Var och en av oss på denna jord har rätt till sin egen kropp och skyldighet att se till att denna kropp inte olovandes tafsar eller sexar på någon annans kropp, och det om det så står offer skrivet i pannan på kroppen ifråga.

Så himla enkelt är det faktiskt.