Jag är redan där. Varje gång jag sitter på muggen så känns det som att jag är på jobbet! Det är nästan så att jag börjar prata pedagogiskt med mig själv och tala om att jag har tänkt torka lite grann i stjärten.
Den sista fristaden har gått förlorad. Ack och ve!
Men nu får det vara nog med skitsnacket. Jag tappade just en prenumerant på Bloglovin'.
Det känns som om man ligger lite brunt till när man besöker den här bloggen numera...
SvaraRaderaFlåt.. *host* HAHAHAHA.
Mia: Hahaha, jag vet! Jag måste ta och skärpa till mig.
SvaraRadera...BAJS! *fnizz*
Hahahaha! Jag har jobbat i äldreomsorgen, och kommer ihåg det där. Jag jobbade hos en tant som kladdade bajs överallt dessutom. På lysknappar, i kylen mm. Jag var gravid och mådde illa ändå så det räckte..
SvaraRaderaGun: Fy, det måste ha varit jobbigt! Det var en gubbe häromdagen som hade kletat in allting med bajs. Som tur var så slapp jag ta hand om just den röran...!
SvaraRaderaHahahaa!!! fy fan vad vidrigt alltså. men ändå skönt att allting, precis allting kan normaliseras. t.o.m bajs! ;D
SvaraRaderaskit i blog lovin.
Emily: Haha, ja är det någonting jag har lärt mig så är det precis det. Det finns ingenting som man inte kan vänja sig vid.
SvaraRaderaSom tur finns det en hel del ljusglimtar i jobbet också. Som när jag la en dam som knappt har något tal alls och hon klappade mig på kinden och sa tack. Det var så fint!