Idag är det meningen att jag ska skriva om min bästa vän, men jag har ingen bästa vän så det blir svårt.
Det hela grundar sig nog i att jag aldrig har förstått vitsen med att ingå i någon slags kompisparrelation. Jag tyckte det hela verkade rätt dumt redan när jag var liten, för det var ju oftast ändå roligast när man var flera.
Dessutom kändes det rätt dumt att lägga alla sina ägg i en och samma korg, så svekfulla och illojala som barn ändå kan vara. Och vuxna människor också, för den delen.
Det kan ju låta oändligt tragiskt och ensamt, men det är det inte. Jag har flera nära vänner som är mina bästa på sina sätt vid olika tillfällen. En liten gott och blandat-påse utan den äckliga lakritsen.
Så nej, ingen bästa vän - men en välsorterad skara godbitar. Och det duger alldeles utmärkt för mig.
Jag skulle kunna kopiera ditt inlägg och använda det på lördag när det är min tur!
SvaraRaderaOtroligt klokt sagt! Jag har gått och grubblat på nummer sju eftersom jag inte heller har någon "bästa vän". Nu blev det både enklare och lite svårare, fick ju prestationsångest också :)
VA?! Ingen lakrits? Du har rätt, det låter faktiskt oändligt tragiskt och ensamt...
SvaraRaderaDet är ju jättebra att ha flera vänner istället, låter inte det minsta ensamt eller tragiskt.
SvaraRadera