Tog en sväng förbi Folkes så här på kvällskvisten för att köpa lite snask:
Kassörskan: Det blir fyrtiofyra och femtio!
Jag: Då ska vi se... Då ska vi bara plocka upp plånboken... Så ska vi se om vi hittar kortet... Sådärja! Då ska jag bara dra det...
Sen kommer jag på mig själv med att lugnt och metodiskt informera kassörskan steg för steg i vad jag har tänkt göra och vad jag håller på med.
Det är så man vet att man arbetar med väldigt små barn.
Eller på en demensavdelning.