torsdag 17 juni 2010

Arbetsskada

Tog en sväng förbi Folkes så här på kvällskvisten för att köpa lite snask:

Kassörskan: Det blir fyrtiofyra och femtio!

Jag: Då ska vi se... Då ska vi bara plocka upp plånboken... Så ska vi se om vi hittar kortet... Sådärja! Då ska jag bara dra det...

Sen kommer jag på mig själv med att lugnt och metodiskt informera kassörskan steg för steg i vad jag har tänkt göra och vad jag håller på med.

Det är så man vet att man arbetar med väldigt små barn.

Eller på en demensavdelning.

4 kommentarer:

  1. vänta du tills du har vart där över ett år :)
    Ja trodde ja blev aningen tokig inna ja bytte avdelning ! :)

    SvaraRadera
  2. Emma: Haha, jag sommarvikarierar bara och jag tycker faktiskt att det är jättekul! :)

    SvaraRadera
  3. Mor min jobbar ju på dagis, snacka med henne. Hon vet.

    Pelle är som ett litet barn. Man måste ta te me orden lite ibland, annars blir det bara skrik och bråk. (Och om inte det godtas så måste jag faktiskt helt och rent säga att ni ligger på delad förstaplats!)

    SvaraRadera
  4. Anna: Haha, då har du blivit pedagogiskt tilltalad hela ditt liv! :)

    Det godtas! :D

    SvaraRadera