Vårat gäng

Det här tycker mina kompisar på boendet är en riktigt rivig bit. Den ska gärna gå på repeat i stereon när det vankas kaffe och kaka.

Och kaffe och kaka, det vankas det ganska ofta där jag jobbar! Så ofta att jag ibland tror att min frontallob ska explodera av elektrisk aktivitet i sina försök att utöva kontroll över min impuls att kasta stereon i golvet.

Jag kommer att ha världsrekord i tålamod efter den här sommaren, I tell you.

I bet her feet don't even stink

Jag vet, jag bara bombarderar er med bloggande idag! Jag har bestämt mig för att blogga mig igenom mitt heartache (dock inte med tjat om mitt heartache, för jag är less på att tänka på skiten), så förhoppningsvis blir det mer.

Hur som haver, har lyssnat på Kate Nashs nya stora delar av dagen. Den har potential att bli mitt soundtrack för sommaren 2010, särskilt låtarna "Paris", "Kiss that Grrrl" och "Do-wah-doo". Lyssna vetja!

Can call all you want but there's no one home and you're not gonna reach my telephone

Det är mycket Lady Gaga i min ipod just nu. Det är bra musik när man behöver peppa sig till att göra saker. Typ ta sig upp ur sängen.

Då lyssnar man på hennes "Telephone" feat. Beyoncé. Det har varit mitt personliga soundtrack den här veckan och jag tror att det kommer att fortsätta vara det under våren. Förmodligen för att texten för en gångs skull inte stämmer in det minsta på den situation jag befinner mig i. Man kan omöjligen börja lipa till en text som handlar om att man är för upptagen med att dansa med sina kompisar för att prata i telefon.