Vad puttenuttigt... MEN DET ÄR FEL!

Anonym, this renders your argument invalid:



För övrigt: HAHAHAHAHA.

Hela EMD har insjuknat i syfilis

EMD har gjort en cover på Coolios "Gangsta's Paradise".

...

Vem var det? Vem var det som fucking green lightade this madness?!

(Om ni inte hör mer av mig är det för att jag helt enkelt har lyckats med konststycket att de facto skratta ihjäl mig.)

Skamlös reklam

Om man av någon anledning befinner sig i Uppsala på söndag, är sugen på billigt men gött adventsfika och vill höra Pannkakan do her thing (sjunga, that is (okej, kommer eventuellt att bli svårt att urskilja just min stämma, men ändå)) - då ska ni bege er till Smålands nation på Sankt Larsgatan 5!

Klockan 13 och klockan 14.30 sjunger jag och lite annat schysst folk en drös med julsånger. Det lät sjukt bra på repet i måndags och förhoppningsvis låter vi lika grymt på söndag. Komsi kom!

Jag vill inte ha vår bad romance

Om några år kommer jag att tänka tillbaka på sommaren 2010 och å det bestämdaste hävda att det jag lyssnade på när jag cyklade fram och tillbaka till äldreboendet med hjärtat i tusen miljoner små bitar var "Dansa, fastän" med Säkert!, oavsett hur mycket andra försöker övertyga mig om att "Facit" inte släpptes förrän i september. Jag kommer säkert hävda att jag grät ögonen ur mig till alla Paul Simons sorgligaste låtar om kärlek som går åt helvete fastän man så gärna vill. Att jag lyssnade på "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" med Håkan Hellström tills jag fick skavsår i öronen.


Men så här var det:

Varje morgon stoppade jag ipodlurarna i öronen och slog på "Bad Romance". Varje morgon var det "Rah Rah Ah Ah Ah, Roma romama" som hjälpte mig upp ur sängen när jag bara ville ligga kvar och gråta och skrika och spy.

Varje morgon satte jag mig på den där jävla cykeln och cyklade den där jävla evighetslånga vägen bort till äldreboendet, alltid med Lady Gaga i öronen. Och varje morgon blev det lite lättare.

När augusti kom ville jag inte längre gråta och skrika och spy. Jag såg inte upp mot hans fönster när jag passerade hans hus och jag undrade inte om han var hemma eller var han nu var, och vad han nu gjorde. Jag gav blanka fan i om han tänkte på mig eller inte.

Någonstans under alla de där cykelturerna fram och tillbaka hade jag insett att jag inte alls ville ha vår bad romance. Jag ville inte ha det fula, jag ville inte ha det sjuka. Jag ville inte ha det psykade. Jag var klar med allt det där.

Klar med dramatiken. Kanske inte över honom riktigt, men åtminstone klar över vad jag inte ville ha.

Så, när jag i framtiden börjar fabulera om mer creddiga musikers inverkan vid mitt hittills värsta heartbreak - påminn mig om att det var det här som tog mig över:

Vårat gäng

Det här tycker mina kompisar på boendet är en riktigt rivig bit. Den ska gärna gå på repeat i stereon när det vankas kaffe och kaka.

Och kaffe och kaka, det vankas det ganska ofta där jag jobbar! Så ofta att jag ibland tror att min frontallob ska explodera av elektrisk aktivitet i sina försök att utöva kontroll över min impuls att kasta stereon i golvet.

Jag kommer att ha världsrekord i tålamod efter den här sommaren, I tell you.

Pausunderhållning

Nu sticker jag snart iväg för mitt andra arbetspass. Medan jag är borta får ni njuta av "Down under" med Men at Work.

Hörs senare ikväll!

Galen liten partytjej

Ja, Anna. Vi lyssnade på allvar på det här när jag gick i mellanstadiet.

Nu går jag och lägger mig innan jag blir för nervös inför morgondagen. Vi hörs imorgon, dudes!

Argh!

Ja, killen är asduktig. Jag vet det. Jag spelar piano själv.

Men måste han göra en så jävla enerverande version av låten?

Varsågod, det är fritt fram att hata mig nu.

Good day sunshine

Redo för en ny dag av äventyr... och plugg!

Oh, fuck off.

I bet her feet don't even stink

Jag vet, jag bara bombarderar er med bloggande idag! Jag har bestämt mig för att blogga mig igenom mitt heartache (dock inte med tjat om mitt heartache, för jag är less på att tänka på skiten), så förhoppningsvis blir det mer.

Hur som haver, har lyssnat på Kate Nashs nya stora delar av dagen. Den har potential att bli mitt soundtrack för sommaren 2010, särskilt låtarna "Paris", "Kiss that Grrrl" och "Do-wah-doo". Lyssna vetja!

Tillbaka till sextiotalet

För övrigt vaknade jag kvart i tre i natt av "I want you (She's so heavy)" dånade på högsta volym. Dock inte från mina högtalare.

Jag fick svåra overklighetskänslor. Vem fan i korridorsålder (förutom typ jag och Ivona Tinkle) lyssnar på Abbey Road these days?

Helt galet.

Freddie Forever

Jag tänkte bara visa er min nya tatuering. Är den inte snygg? Är den inte det ultimata kärleksbeviset?

Vad tycker mamma?

Har för övrigt fått ganska ljummen respons på Fejsan efter mitt announcement:



Det är fler personer som gillar att jag käkar chips i sängen än som gillar att jag ska gifta mig med fucking Freddie Mercury!

Typiskt den svenska avundsjukan.

Someone still loves you

När jag blir stor ska jag gifta mig med Freddie Mercury.

Att han är bög och dessutom rätt så jävla död?

Petitesser.



Vem skulle du vilja gifta dig med?

Din mamma borde veta

En himla fin video från en himla rund pannkaka så här på fredagkvällen. Nu ska jag snart iväg och leka lite med en kompis i min nya randiga t-shirt, mina nya vita converse och min superfina nya kappa!

Natural born poser, ok ok!

Diskjana Funkey

Svett, billig öl och dansdansdans, precis som det ska vara!

Balkan Beats

Ikväll ska jag lämna begonian och alla bekymmer hemma och dansa mig svettig på Katushka! Sist var det så himla roligt och jag tror att det blir ännu bättre ikväll nu när jag kan dresscoden (så lite som möjligt för att kunna röja så mycket som möjligt utan att få värmeslag) och får sällis av Rebecca och mina korridorare.

(Den här gången kan man komma och dansa som "en galning som blir jagad av en balkanblås-orkester", enligt Kalmars.)

Så här låter det ungefär.

Mer gaga

Om man nu tycker att det är kul att överanalysera (jag älskar det) kan man läsa här och här.

Och om man är lättroad kan man se videon en gång till och särskilt delen efter att Beyoncé har hämtat upp Lady Gaga från fängelset (ungefär 5:30). "This is Radio K-U-K". Hahaha. Nice one, Åkerlund.

Once you kill a cow you gotta make a burger

Alltså, man kan ju inte låta bli att älska människan. Låten i sig är super awesome, och sen kommer videon och höjer upp den gånger 20. Grej of the day helt klart.

Can call all you want but there's no one home and you're not gonna reach my telephone

Det är mycket Lady Gaga i min ipod just nu. Det är bra musik när man behöver peppa sig till att göra saker. Typ ta sig upp ur sängen.

Då lyssnar man på hennes "Telephone" feat. Beyoncé. Det har varit mitt personliga soundtrack den här veckan och jag tror att det kommer att fortsätta vara det under våren. Förmodligen för att texten för en gångs skull inte stämmer in det minsta på den situation jag befinner mig i. Man kan omöjligen börja lipa till en text som handlar om att man är för upptagen med att dansa med sina kompisar för att prata i telefon.

I can call you Betty, and Betty when you call me you can call me Al

Jag youtubar vidare. Det här är min absolut bästa pick me up-sång, särskilt tillsammans med videon. You gotta love Chevy Chase.

You Can Call Me Al - Paul Simon

Funderar på att skriva ett längre inlägg snart - eller eventuellt en serie inlägg - om de musiker som har varit absolut mest inflytelserika i mitt liv. Är det någonting ni vill läsa?