Om några år kommer jag att tänka tillbaka på sommaren 2010 och å det bestämdaste hävda att det jag lyssnade på när jag cyklade fram och tillbaka till äldreboendet med hjärtat i tusen miljoner små bitar var "Dansa, fastän" med Säkert!, oavsett hur mycket andra försöker övertyga mig om att "Facit" inte släpptes förrän i september. Jag kommer säkert hävda att jag grät ögonen ur mig till alla Paul Simons sorgligaste låtar om kärlek som går åt helvete fastän man så gärna vill. Att jag lyssnade på "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" med Håkan Hellström tills jag fick skavsår i öronen.
Men så här var det:
Varje morgon stoppade jag ipodlurarna i öronen och slog på "Bad Romance". Varje morgon var det "Rah Rah Ah Ah Ah, Roma romama" som hjälpte mig upp ur sängen när jag bara ville ligga kvar och gråta och skrika och spy.
Varje morgon satte jag mig på den där jävla cykeln och cyklade den där jävla evighetslånga vägen bort till äldreboendet, alltid med Lady Gaga i öronen. Och varje morgon blev det lite lättare.
När augusti kom ville jag inte längre gråta och skrika och spy. Jag såg inte upp mot hans fönster när jag passerade hans hus och jag undrade inte om han var hemma eller var han nu var, och vad han nu gjorde. Jag gav blanka fan i om han tänkte på mig eller inte.
Någonstans under alla de där cykelturerna fram och tillbaka hade jag insett att jag inte alls ville ha vår bad romance. Jag ville inte ha det fula, jag ville inte ha det sjuka. Jag ville inte ha det psykade. Jag var klar med allt det där.
Klar med dramatiken. Kanske inte över honom riktigt, men åtminstone klar över vad jag inte ville ha.
Så, när jag i framtiden börjar fabulera om mer creddiga musikers inverkan vid mitt hittills värsta heartbreak - påminn mig om att det var det här som tog mig över:
Känslan av att ha kommit över en person, den slår fan i mig nästan känslan av att vara kär i den.
SvaraRaderaSärskilt när man vet att det aldrig skulle funkat ändå.
GRATTIS! :D
Anna: Tack! Jag vet inte om det är en bättre känsla, men det är en befriande känsla. Varje gång lär man sig något och kan se tillbaka och se det bra och det fina också. För det fanns också där. Mycket var trasigt och skevt, men det fanns små guldkorn här och där som jag är glad över att ha även om de inte räckte till för att få vårt förhållande att funka.
SvaraRaderaSkit i vilken låt det var, det viktigaste är att hjärtat läkte. Jag har också många löjliga låtar som lägger ett lager socker på min själ. Självklart vet ingen om dessa låtar men herregud så bra jag mår när jag lyssnar på dem! :)
SvaraRaderaJag håller med Anna, vad fan! Även om det också är skönt att vara under någon annan också, i tid och otid.
SvaraRadera;)
och ja, jag såg fan ut som kvarterets fyllekärring på bilden!
SvaraRaderajagsaknarej!
SvaraRadera