Uppdatera mera

Okej, jag är sämst men försök orka blogga när ni ligger hemma och snorar som en småbarnsförälder och ni blir yra av att ställa er upp för att allt trevligt gojs i bihålorna trycker på mot ena örat. Eh, just det!


Nåja, nån slags update utöver mina bihålors väl och ve:


1. Jag har inte sovit hemma sedan torsdag. Torsdag förra veckan, that is.

2. Vi har handikappanpassat Mr Fs lägenhet så att dvärgväxta snoriga norrländska Pannkakor kan leva och verka där i samklang med 187 centimeter långa Sparrisar.

3. Jag har fått en troslåda och har därmed skrinlagt mina planer på att kissa i väl utvalda hörn för att markera mitt revir. Även två hyllor i badrumsskåpet har övergått i min ägo.

4. Igår bakade vi pepparkakor i form av hukande hundar, sälar, dinosaurier jag inte kan namnet på, isbjörnar, springande giraffer och någonting som ser ut som en jävligt aggressiv och farlig fisk. Bildbevis kommer.

5. Vi spelar sjukt mycket Alfapet och jag får storstryk varje gång. Men det gör ingenting, för det är kul att lägga ut ord som "vaginal" och "lodis" (kan också vara därför det inte går så jättebra för mig...).

(Jag vet, nykära människors bloggar suger getpung.)

Sås

Det ord som för tillfället beskriver mig bäst är nog fan sås. Jag såsar omkring i Mr Fs lägenhet, iförd Mr Fs slitna mjukisbrallor och snorar och gnäller över min onda hals och sjukliga trötthet.

Häromdagen konstaterade vi att vi är ihop. Om det gjordes under ett sentimentalt ögonblick i sängen medan vi bedyrade vår kärlek till varandra innan vi somnade tätt ihopslingrade i nån slags tvåmannaormgrop?

Näe, det slog oss snarare bara när vi inne på ICA Maxi pratade om vad VI hade hemma i VÅRT kylskåp och vad VI behövde handla. Så, nånstans mellan mejeriprodukterna och tacohyllan skedde det. Sen gick vi hem och skrubbade rent ugnen. True story.


(För övrigt var det fler på Fejsan som gillade att jag bakade lussebullar igår än att jag gått och blivit med ny boyfriend. Så jävla typiskt den svenska avundsjukan!)

Jag vill inte ha vår bad romance

Om några år kommer jag att tänka tillbaka på sommaren 2010 och å det bestämdaste hävda att det jag lyssnade på när jag cyklade fram och tillbaka till äldreboendet med hjärtat i tusen miljoner små bitar var "Dansa, fastän" med Säkert!, oavsett hur mycket andra försöker övertyga mig om att "Facit" inte släpptes förrän i september. Jag kommer säkert hävda att jag grät ögonen ur mig till alla Paul Simons sorgligaste låtar om kärlek som går åt helvete fastän man så gärna vill. Att jag lyssnade på "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" med Håkan Hellström tills jag fick skavsår i öronen.


Men så här var det:

Varje morgon stoppade jag ipodlurarna i öronen och slog på "Bad Romance". Varje morgon var det "Rah Rah Ah Ah Ah, Roma romama" som hjälpte mig upp ur sängen när jag bara ville ligga kvar och gråta och skrika och spy.

Varje morgon satte jag mig på den där jävla cykeln och cyklade den där jävla evighetslånga vägen bort till äldreboendet, alltid med Lady Gaga i öronen. Och varje morgon blev det lite lättare.

När augusti kom ville jag inte längre gråta och skrika och spy. Jag såg inte upp mot hans fönster när jag passerade hans hus och jag undrade inte om han var hemma eller var han nu var, och vad han nu gjorde. Jag gav blanka fan i om han tänkte på mig eller inte.

Någonstans under alla de där cykelturerna fram och tillbaka hade jag insett att jag inte alls ville ha vår bad romance. Jag ville inte ha det fula, jag ville inte ha det sjuka. Jag ville inte ha det psykade. Jag var klar med allt det där.

Klar med dramatiken. Kanske inte över honom riktigt, men åtminstone klar över vad jag inte ville ha.

Så, när jag i framtiden börjar fabulera om mer creddiga musikers inverkan vid mitt hittills värsta heartbreak - påminn mig om att det var det här som tog mig över:

Bådar inte gott

Mitt nya läppstift som jag köpte på vägen hem i taxfreen efter noggrann utprovning (mest för att döda tid) heter tydligen "lovelorn".

Det betyder "bereft of love or a lover".

Och jag som får besök av Mr X om en och en halv vecka. Crap.

Finkänsligt

Om Facebook vore en person skulle det vara den där socialt retarderade kompisen man hänger med när alla andra är upptagna med annat och som det inte är någon idé att man pratar om relationer med eftersom man bara får apkassa råd.

Idag tycker till exempel Facebook att jag ska återuppta kontakten med killen som för tillfället hellre äter två veckor gammal fil med mördarsniglar till frukost, lunch och middag än pratar med mig.

...okej, jag överdriver (han äter typ fil med linfrön och äpple till frulle, eller nåt spexigt svårbakat bröd som han bakat på skörden från sin lilla kolonilottsplätt - ni vet såna där crazy saker som jag aldrig skulle göra men som jag älskar honom så jävla mycket för att han gör. Typ som att han tvättar sin enda röda t-shirt för sig själv i en egen maskin fastän den är tvåtusen år gammal och slutade färga av sig ungefär samtidigt som Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkoporten i Wittenberg, så otroligt o-jag och så ut i fingerspetsarna honom), men tro mig - det vore en så sjukt jävla dålig idé att skicka ett meddelande till honom på Facebook.

Seriously.

Saker jag har gjort idag

- absolut inte varit ledsen över kraschad relation
- planterat om begonian som börjar anta monstruösa proportioner
- gjort ett fåfängt försök att städa
- fortfarande inte varit det minsta lilla ledsen över ovan nämnda relation
- kanske ljugit lite grann
- kraschat ett av mina fina glas i golvet
- lyssnat på Kate Nashs nya och på Queen
- inte grinat en enda skvätt (faktiskt helt sant)
- sovit

Funderar på att göra lite mer av det sistnämnda på listan och hoppas på att jag befinner mig tusen dagar härifrån när jag vaknar.

Man kan ju alltid hoppas.

Someone still loves you

När jag blir stor ska jag gifta mig med Freddie Mercury.

Att han är bög och dessutom rätt så jävla död?

Petitesser.



Vem skulle du vilja gifta dig med?

När jag vaknar senare idag

När jag vaknar senare idag - förmodligen med en än värre huvudvärk än den jag har släpat på tidigare under veckan - så vill jag att det ska vara sista april och förrädiskt varmt i solen så att jag kan sitta med alla mina vänner på en filt tillsammans med resten av Uppsala i Observatorieparken och äta hårda smaklösa jordgubbar från Spanien och dricka Asti Cinzano i plastmuggar.

Och så vill jag ligga i Slottsbacken och hålla handen med nån som är finast i världen och höra någon manskör - inte nödvändigtvis Orphei Drängar - sjunga "Vintern rasar" och allt annat som manskörer sjunger på Valborg.

Sen vill jag att den här klänningen ska hänga på en galge i min garderob så att jag kan ta på mig den.

Det vore inte för mycket begärt, det tycker jag inte.

Pannkakan knäcker koden

Vet ni varför det är så mycket värre att bli dumpad än att vara den som är dumpad?

Ja, förutom det där med att man blir avvisad och deklarerad som not good enough?

Det är att

1. kärlek är det mest populära temat inom populärmusik
2. låttexterna nästan alltid handlar om hur olycklig man är för att man har blivit lämnad
3. musik spelas över allt.

Exempel:

1. Du masar dig till slut upp ur sängen efter en lång crying session, torkar tårarna och går iväg till affären för att köpa någon form av föda. Radion inne på affären spelar Lugna Favoriter:

- "Unbreak my heart, say you love me again, undo this hurt that you caused when you walked out the door and walked out of my life, uncry these tears I've cried so many nights, unbreak my heart"

- "Don't say what you're about to say, look back before you leave my life, be sure before you close that door, before you roll those dice, baby think twice"

- "It must have been love but it's over now, it must have been good but I lost it somehow"


2. Du är på väg till föreläsningen/jobbet/whatever och tänker att det ju alltid är fint med lite musik så du slår på ipoden och trycker på "blanda". Den spelar:

- "Vad jag bryr mig om nu är att få dig ur skallen, är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen, den tar slut från kyss till kyss, vad jag bryr om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut"

- "Jag måste va galen, jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig, jag har aldrig känt så mycket som jag gör, när jag är med dig"

- "Tell me why, why won't you love me for who I am where I am?"


Konstigt att man mår skit när man har blivit dumpad? I think not.

Att vara kräsen

Bildbevis - Pannkakan har faktiskt kompisar på riktigt:



Rebecca och jag provade på "skratta högt när någon fotar dig så att det ser ut som att du har jätteroligt"-metoden. Den går till så att man skrattar jättehögt när någon fotar en så att det ser ut som att man har jätteroligt. Funkar ju ypperligt, som synes!

(Eller ja, första bilden skrattar jag för att Rebecca hade soppa i mungipan på bilden som togs precis innan. Men ni förstår principen!)

Vad Linlin och Lena sysslar med är dock högst oklart. Linlin står dock för dagens roligaste:

Linlin: Ja, det var ju nån av er som sa till mig när jag fyllde år att jag skulle vara mindre kräsen med killarna... Men jag har tänkt på det där och om jag skulle sänka mina krav mer nu så skulle jag bli tvungen att bada i syra efteråt!

PM-skrivande och göra slut blues

Ja. Så här ser man ut när man sitter i Grottan på Engelska Parken och skriver PM med gårdagens smink utsmetat över hela fejan efter att ha pratat ut den absolut sista gången med Dumparen. Breaking up is hard to do.

Pannkakans New Rebound

Näe. Nu får jag sluta lipa och hoppa upp på hästen igen. Jag får skaffa mig ett rebound helt enkelt! Och vad ska man ha en blogg till om inte till att komma i kontakt med framtida potentiella stalkers och andra big cans of crazy?

Jag ger er därför PANNKAKANS NEW REBOUND!

Sökes: Jävligt snygg person av hankön, får inte lukta illa och inte vara asgammal. Jag skiter i personligheten. Ingen kärlek, inget tjafs.

Finnes: Jävligt snygg person av honkön, luktar gott och är inte asgammal. Tänker inte gå på någon jävla skogspromenad utan mest dricka sig full, röka och ringa gråtmilda fyllesamtal till Dumparen. Mestadels tjafs.

Äh. Nu går jag och grinar under täcket igen. Buhuhu.

Fördelar med att bli dumpad

Jag kämpar tappert med mitt brustna hjärta och försöker övertyga det om att det finns fördelar med det här med att bli dumpad:

• Jag får ha min smala 80-säng för mig själv.
• Fast jag vill ju inte ha min smala 80-säng för mig själv.
  
  
  
  
• ...helvete också.
  

Always look on the bright side of life

Jo, det suger att bli dumpad. Särskilt när man är helt head over heels i snubben som dumpar en. Men man kan ju inte deppa ihop helt för det!

Man får tänka positivt och glädjas åt de små sakerna i livet:

PANNKAKAN VS BANANFLUGORNA: 1-0!

Loves me like a rock

Lagom till nyår har jag givetvis skaffat mig en monsterfinne på hakan, varför jag gjorde ett fåfängt försök att få den att försvinna med H&Ms djuprengörande ansiktsmask.

Igår:

Mamma: Jaha, så finnen blev mindre av ansiktsmasken ändå.
Jag: Åh, blev den det?!
Mamma: Hahahahahaha näe. Hahahaha.

Idag:

Jag: Jag behövde inte visa leg på systemet idag, ser jag så jävla gammal ut?
Pappa: Haha det måste ha varit ansiktsmasken. Hahahaha.

Ba tack.

Kära Lanhua

Kära Lanhua,

mig veterligen har jag aldrig haft en profil på match.com. Jag är förvisso för närvarande singel, men jag träffar någon som jag tycker väldigt mycket om. Jag tror säkert att du har många fina kvalitéer och jag kanske hade varit "intreserade" ifall jag inte redan var känslomässigt ockuperad av någon annan.

Jag hoppas att du förstår och att du en vacker dag finner det du letar efter.

Vänliga hälsningar,
Hanna

P.S: Silky Smooth, eh? D.S.

Pannkakan älskar sina läsare

Ja, jag älskar er bannemig! Ivana, Rödräv, Ordbajsaren, Pyttis, Annica, Sara, Ida, Ivona Tinkle, mamma, pappa och alla ni andra!

Ni är fantastiska människor hela bunten. Jag vill bjuda in er på saft och bullar hela ti'n!

Den enda jag faktiskt inte gillar är Kyssar. Hon är så jävla benig.

Snälla älska mig

I varje fall lite! Jag är ju så söt. Eller? Är jag inte söt? Tihi? Tihihihi?

Jag putar ju med läpparna. Jag har en helt tom blick. Okej, jag vet, jag har klegg i ansiktet men det är en ansiktsmask. Är jag inte lite gullig? Tycker ni inte?

...

MEN VAD FAN! Kan ni inte ens tycka att jag lite söt? Lite lite lite grann?

Nähä.

Vet ni vad, ni bara avundsjuka. Ni önskar att ni vore lika söt som jag är. Lika snygg och sexig. Ni önskar att militärer också visslade efter det. Mm. Så är det.

Jag är så jävla snygg! Synd för er!

(Men seriöst. Kan inte nån bara tycka om mig lite grann? Bara lite?)

Grön av avund

Dessie har ju skaffat pojkvän så där semi-nyligen, vilket hon verkar tycka att alla i hela världen borde vara avundsjuka på. Det är oklart om det är för att hon har en pojkvän i största allmänhet eller för denna pojkvän i synnerhet.

Jag ska göra ett erkännande här - sug åt dig Dessie - jag är sjukt avundsjuk på att du har en pojkvän. I varje fall om han



A. heter Michael Cera och glider runt i guldgula shorts och pannband ofta när ni ses + är helt jävla adorable,

eller


B. ligger med andra cowboysare uppe i bergen ibland när du inte ser på (OBS! det ska vara Jake Gyllenhaal eller Heath Ledger, annars gills det inte!),

eller



C. är någon av hjärnorna bakom TV-serien South Park,

eller


D. råkar vara Paul McCartney i slutet av sextiotalet som råkat förirrat sig in i en tidsmaskin som skickade honom till år 2009.

Ja. Då är jag grön av avund, vill jag lova. Promise.