Man tar det lugnt, man dricker alkoholhaltiga drycker, man strajkar en poppose.
Sen går man in i dimman och kommer inte ut.
Sen sitter man på Smålands uteservering och hamnar lite otippat vid samma bord som Timo Räisänen. Frågade honom vad som var grejen med den osmakliga tishan där folk sitter och äter men han svarade inte.
Man tävlar i vem som kan se mest blåst ut.
För somliga faller det sig mer naturligt än för andra.
Man spelar in videos där man sjunger "Sweet like chocolate".
Sen så dansar man lite på ett tomt dansgolv i väntan på att folk ska sluta vara töntar utan självdistans och på att Timo Räisänen ska börja spela.
Sen dansar man så mycket att man glömmer bort att ta några halvkassa bilder på det proppfulla dansgolvet och sen ser man Timo Räisänen spela och blir armbågad i ryggen och tilltryckt i ryggen så att man inte kan andas och så går man hem och sover eftersom det har varit en lång lång lång dag och det snart är dags för...
...den beste champagnefrukost i hele deres liir med risgrynsgröt, jordgubbar och en väldig massa Asti!
I det ingår fina Rebecca och fina Andreas och lite Sara på ett hörn och att sjunga svensk vispop.
Efter det kan man sätta sig på en filt vid Ekonomikum och vara assnygg. Typ som Rebecca och Sara gör.
Eller så kan man vara kool kille som kommunicerar med sina homies per telefon, det är koolt.
Sen dricker man förslagvis tyskt vitt bag-in-box-vin ur mormorsblommiga plastmuggar.
Till det tyska vita vinet äter man den beste pastasalladen.
Sen blir man lite trött och formar en böghög.
Och glor på så kallat folk.
På kvällen har man minimysfest i Rebeccas kök med vin och sång och kortspel. Vid två går man hem och stupar i säng och känner sig allmänt nöjd med livet.
