Klubben för inbördes beundran sammanträder

Ja, ja. Get a room, why don't you marry her, blah blah blah.

Finkänsligt

Om Facebook vore en person skulle det vara den där socialt retarderade kompisen man hänger med när alla andra är upptagna med annat och som det inte är någon idé att man pratar om relationer med eftersom man bara får apkassa råd.

Idag tycker till exempel Facebook att jag ska återuppta kontakten med killen som för tillfället hellre äter två veckor gammal fil med mördarsniglar till frukost, lunch och middag än pratar med mig.

...okej, jag överdriver (han äter typ fil med linfrön och äpple till frulle, eller nåt spexigt svårbakat bröd som han bakat på skörden från sin lilla kolonilottsplätt - ni vet såna där crazy saker som jag aldrig skulle göra men som jag älskar honom så jävla mycket för att han gör. Typ som att han tvättar sin enda röda t-shirt för sig själv i en egen maskin fastän den är tvåtusen år gammal och slutade färga av sig ungefär samtidigt som Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkoporten i Wittenberg, så otroligt o-jag och så ut i fingerspetsarna honom), men tro mig - det vore en så sjukt jävla dålig idé att skicka ett meddelande till honom på Facebook.

Seriously.

Att gilla sig själv

Jag vet, man ska försöka acceptera sig själv. Försöka gilla sig själv för den man är. Självkänsla nu, yada yada yada.

Det är bara det att det ibland fan är jävligt svårt att gilla sig själv. Som nu:

Ett uppslag till en ny "Tystnaden som uppstår"-grupp på Fejsan

Eftersom Pelle blev orolig då jag inte uppdaterat sedan 16-snåret känner jag mig nödgad att tala om att jag fortfarande lever, även om jag just insåg (för jag vet inte vilken gång i ordningen) att jag uppenbarligen inte har något liv att tala om.

Tyvärr beror inte detta på att jag har blivit lägrad av någon gentleman (eller gentlekvinna), utan på att jag sitter och photoshoppar bilder på mig själv som Batman.

...

Ja, varsågoda. Starta en "Tystnaden som uppstår när Pannkakan villigt erkänner i sin blogg att hon har ägnat en hel kväll att photoshoppa bilder på sig själv som Batman" på Facebook, gör det!

(Det är faktiskt till en ny layout. FAKTISKT.)

Det tar sig, sa mordbrännarn

Lite mer carpe diem än sist. I slutet av det här grupparbetet kanske han ger sig på en ordentlig fejsrejp?

Karl - probably the worst fejsrejper in the world

Jag har blivit fejsrejpad av Karl.


...



Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men det är ju inte en fejsrejp som andas carpe diem direkt.

Facebookidioti

Bristande Facebooketikett är nästan lika illa som bristande munhygien, menar Hanna Pannkakansson.

Lika mycket som jag gillar Facebook som ett sätt att hålla (viss) kontakt med människor i sin bekantskapskrets, lika mycket hatar jag Facebook för att det ger mig ständiga påminnelser om vilka eoner av idioti det finns bland människor som jag faktiskt har någon form av kontakt med.

Jag tänker dels på hela negerbollsfrågan som Tuffast av alla och Niklas skriver om (eller det absurda i att det faktiskt fortfarande - 2010 - ÄR en fråga), men jag tänker även på en rad andra fenomen:

1. Visa att du bryr dig om låghalta/dvärgväxta/drunknande knubbsälar genom att ändra din status till ett meddelande om hur du bryr dig om låghalta/dvärgväxta/drunknande knubbsälar samt uppmuntrar andra att göra det ifall de inte är helt hjärtlösa. Alltså, det är ju fint att du bryr dig. Saken är ju bara den att du faktiskt inte bryr dig (eller åtminstone inte ger intrycket att du bryr dig eftersom du tycker synd om och visar ditt stöd för fem olika utsatta grupper i veckan).

2. "NN är skytt"/ "NN fick just sitt dagliga horoskop" / "NN fick reda på vem som är dagens älskare" / "NN har just fått reda på sitt resultat från klamydiatestet". Okej, jag fattar grejen. Du hade tråkigt, du klickade på en horoskopsapplikation, du fick Facebookherpes. En gång, ingen gång. Jag döljer bara applikationen i mitt feed och så pratar vi inte mer om saken. MEN SÅ GÖR DU DET IGEN! Och igen! Och igen! Nya Facebookkönisar varenda dag, i all evighet. ARGH.

3. Statusuppdateringar om helt och totalt meningslösa saker, typ "Nu har jag tvättat, väntar på att tvätten ska torka, efter det ska jag vika tvätt!". Okej om du tvättar en gång i halvåret och det faktiskt är en helt sjukt stor händelse att du fick igång tvättmaskinen alldeles alldeles själv och tvätten är både ren och samma färg som den var innan tvätt. Okej om det finns en komisk poäng med att du tvättar, eller att någonting spektakulärt hände nere i tvättstugan. Annars så kunde jag inte bry mig mindre ens om jag gjorde ett ordentligt och seriöst menat försök.

I could go on and on and on. Men det orkar jag faktiskt inte, för nu ska jag ringa min mamma och gnälla över att jag är trött. Kanske uppdaterar min status om det!

Freddie Forever

Jag tänkte bara visa er min nya tatuering. Är den inte snygg? Är den inte det ultimata kärleksbeviset?

Vad tycker mamma?

Har för övrigt fått ganska ljummen respons på Fejsan efter mitt announcement:



Det är fler personer som gillar att jag käkar chips i sängen än som gillar att jag ska gifta mig med fucking Freddie Mercury!

Typiskt den svenska avundsjukan.

Doppelganger

Min vän Andreas lade upp en helt fantastisk profilbild på temat Doppelganger på Fejan i onsdags. Morgan Alling i midsommarkrans! Så jävla awesome!

Jag ville givetvis inte vara sämre. Jag funderade ett tag. Har någon någonsin sagt att jag är lik en kändis nån gång?

Pippi Långstrump på lågstadiet? Mjäe, det var ju mest ett ovanligt talanglöst öknamn på mig för att jag var rödhårig. Man är ju faktiskt inte lik någon bara för att man råkar ha en liknande hårfärg. Det försökte jag tala om för kidsen, men de var väl inte ovanligt talanglösa utan även ovanligt jävla begåvningsbefriade, så det gick liksom aldrig in. Snorungar.

I varje fall så har jag funderat allt sedan i onsdags och ikväll kom jag på det. Den enda gång någon har tyckt att jag har varit lik en kändis:


Axl Rose, tyckte Annas mammas nya kille när jag var sexton år.

Efter den händelsen började sminka mig regelbundet. Inte för att Axl Rose inte var hawt när det begav sig (för det var han ju, obviously), men för att det inte kändes så där superhett att se ut som honom som sextonårig tjej.

FML, sex år senare.

Tro, hopp och krokar

Nåja, helt modfälld är jag verkligen inte av anonyma kommentarer. Inte än på en stund!

Än så länge finns det människor som förstår att det heter ostkrokar och inte ostbågar. Än finns det hopp om mänskligheten.

Anger management

Jag är på lite halvtaskigt humör idag.

Syntax error?

Nej, det måste ha blivit något fel här. Jag har ju faktiskt ett hjärta.

Evil scheme # 1

Jag har en inneboende liten sabotörsdjävul i mig. En sadistisk ådra uppblandat med rätt stora mått storhetsvansinne. Därför kommer jag aldrig någonsin att gå med i "Kan vi samla alla svenskar på facebook i en grupp?"-gruppen.

Jag gillar nämligen tanken på att det står och faller med mig. Om så resten av alla svenska facebookanvändare går med i gruppen så är det fortfarande inte ALLA om inte jag går med.

Så länge som jag vägrar så kommer gruppen att vara en epic fail. Det gillar jag.