Facebookidioti

Bristande Facebooketikett är nästan lika illa som bristande munhygien, menar Hanna Pannkakansson.

Lika mycket som jag gillar Facebook som ett sätt att hålla (viss) kontakt med människor i sin bekantskapskrets, lika mycket hatar jag Facebook för att det ger mig ständiga påminnelser om vilka eoner av idioti det finns bland människor som jag faktiskt har någon form av kontakt med.

Jag tänker dels på hela negerbollsfrågan som Tuffast av alla och Niklas skriver om (eller det absurda i att det faktiskt fortfarande - 2010 - ÄR en fråga), men jag tänker även på en rad andra fenomen:

1. Visa att du bryr dig om låghalta/dvärgväxta/drunknande knubbsälar genom att ändra din status till ett meddelande om hur du bryr dig om låghalta/dvärgväxta/drunknande knubbsälar samt uppmuntrar andra att göra det ifall de inte är helt hjärtlösa. Alltså, det är ju fint att du bryr dig. Saken är ju bara den att du faktiskt inte bryr dig (eller åtminstone inte ger intrycket att du bryr dig eftersom du tycker synd om och visar ditt stöd för fem olika utsatta grupper i veckan).

2. "NN är skytt"/ "NN fick just sitt dagliga horoskop" / "NN fick reda på vem som är dagens älskare" / "NN har just fått reda på sitt resultat från klamydiatestet". Okej, jag fattar grejen. Du hade tråkigt, du klickade på en horoskopsapplikation, du fick Facebookherpes. En gång, ingen gång. Jag döljer bara applikationen i mitt feed och så pratar vi inte mer om saken. MEN SÅ GÖR DU DET IGEN! Och igen! Och igen! Nya Facebookkönisar varenda dag, i all evighet. ARGH.

3. Statusuppdateringar om helt och totalt meningslösa saker, typ "Nu har jag tvättat, väntar på att tvätten ska torka, efter det ska jag vika tvätt!". Okej om du tvättar en gång i halvåret och det faktiskt är en helt sjukt stor händelse att du fick igång tvättmaskinen alldeles alldeles själv och tvätten är både ren och samma färg som den var innan tvätt. Okej om det finns en komisk poäng med att du tvättar, eller att någonting spektakulärt hände nere i tvättstugan. Annars så kunde jag inte bry mig mindre ens om jag gjorde ett ordentligt och seriöst menat försök.

I could go on and on and on. Men det orkar jag faktiskt inte, för nu ska jag ringa min mamma och gnälla över att jag är trött. Kanske uppdaterar min status om det!

Bloggeri bloggera

Saker som stör:

- Att Kenza klassificeras som en modeblogg när det egentligen är en blogg om en tjej som är snygg. Varje uppdatering är egentligen bara en update på att ja, hon är fortfarande snygg. "Hej hej bloggen, nämen oj, titta jag är snygg idag igen! Tänka sig! Nu ska jag lyssna lite på Tokio Hotel, dricka ett stort glas cola, hångla med min biffiga pojkvän och gå ut med Armani, och sen ska jag ut och festa med mina tjejjor! Tihi!"

Alltså. Kenza får gärna vara snygg och får gärna blogga för min del. Men det är en vardagsblogg for fucks sake. Det är en skymf mot de duktiga bloggare som faktiskt kan någonting om mode och som faktiskt har egna stilar.

- Att vi i Sverige är så hopplöst själlösa att vi tar begreppet "style blog" och gör om det till "modeblogg". Säger någonting om vad det är vi värderar i det här landet. Det är inte konstigt att vi bara mörsade ner alla gamla hus på sextiotalet och smällde upp betongkartonger här och var istället.

Spela roll hur skiten ser ut, bara det är nytt!

- Att jag som egentligen är ganska intresserad av kläder och av att klä mig inte känner att det någonting jag kan blogga om, eftersom jag inte vill bli inklassad som ännu en ytlig blåst "modebloggare". Detta trots att jag i sådana fall inte skulle blogga om mode utan om sånt jag råkar tycka är snyggt, uppblandat med all annan skit jag vanligtvis bloggar om.

Men faktum är att varje gång jag funderar ut ett inlägg som på något sätt behandlar sådana ytligheter så slutar det i papperskorgen med en liten lätt rodnad på kinderna över att jag intresserar mig för så ytliga saker.



I övrigt:

Jag är ruggigt frustrerad över mitt bloggande just nu. Jag vet inte vad jag vill skriva om och jag vet inte vad ni vill läsa om. Jag vet att jag har frågat förut och typ inte fått några svar, men jag provar igen:

Vad är bra?
Vad är dåligt?
Vad borde jag skriva mer om?
Borde jag skriva alls?
Borde jag lägga ner och utropa Kyssars till allsmäktig världshärskare?

(Okej, det sistnämnda var eventuellt ett patetiskt försök till att vinna sympatier. Eventuellt.)

+ ni som bloggar: känner ni nånsin så här? Och vad gör ni åt saken?

Fotominsträning

Vad gör man när displayen på ens mobil börjar glappa och man inte har råd att köpa en ny eftersom man redan har spenderat sin månatliga budget för extravagans på en ny ipod?

Man tränar på sin fotomin framför webbkameran, så klart.

Lövblåsare, go to hell!

Alltså. Det finns en sak jag inte förstår. Eller, det finns givetvis många saker jag inte förstår, jag är inte allvetande eller Einsteins halvsyrra eller så, men en av de grejerna är lövblåsare.

Vad är grejen med lövblåsare?

Det är ju värsta hittepåarbetsuppgiften! Cirka två timmar efter att man har blåst alla löv till prydliga högar så har de ju lik förbannat blåst ut på trottoaren igen, tillsammans med ännu fler löv som faller från träden. Det måste ju vara en mer deprimerande arbetsbeskrivning än städerska på en högstadieskola.

Ja. Så VAD är då poängen med att väcka mig med oljudet klockan nio när jag har sovmorgon? VAAAAD?!