1. Olyckan:
Olyckan var mer skräckblandad förtjusning än ren skräck. Det var lite lagomt farligt. Tillräckligt för att det skulle kittla till lite grann, men inte någonting jag drömde mardrömmar om. Därmed inte sagt att jag skulle ha skrattat Olyckan rakt upp i ansiktet om jag hade träffat på honom i en mörk gränd. Han verkade ju lite touched in the head, så att säga.
2. Heffaklump och tessla:
Man tycker ju att jag borde ha habituerat till psykadeliska influenser med tanke på att min far är ett stort Beatles-fan och att jag hade nästintill obegränsad tillgång till VH-1 när jag var liten. Ett av mina första minnen är videon till Strawberry Fields Forever, och den är ju sannerligen inte helt frisk. Men jag känner fortfarande ilningarna av obehag i magen när jag skiten. Se upp! Se upp! Se upp, se upp, se upp!
3. Mumin och trollkarlens hatt:
(Klicka på bilden för att se klipp)
Det här avsnittet av Mumin (som jag aldrig var så värst förtjust i) skrämde fullkomligt vettet ur mig. Jag drömde mardrömmar i flera veckor om att jag också förvandlades så att ingen kände igen mig och var livrädd för att det skulle hända på riktigt. Otroligt obehagligt.
Vad var du rädd för när du var liten? (Och kom igen, säg inte Ika i rutan, ALLA var rädda för Ika i rutan)
Jag var rädd för ormar och dammsugaren när jag var liten. Det är jag fortfarande, ormar då alltså.
SvaraRaderaAnna: Jag är också rädd för ormar, fast jag var inte det när jag var liten. Men nu, huuu! Det är äckligt att de är ödledjur men att de inte har några ben. ÄCKLIGT!
SvaraRaderasvar: somnade på ena sidan och håret likson tovade sig... Mycket märkligt.
SvaraRaderajag var rädd för kylskåp. lång historia som inkluderar en svensk 50-tals film (komedi) och ansiktsmask. en tia till den som listar ut historian.
SvaraRaderaAnonym: Haha, det där kräver nästan en förklaring. Berätta! :)
SvaraRaderaVad komiskt. Vi pratade om Ika i rutan igår. Jag kan inte minnas att jag var rädd för henne. Jag tror jag gillade henne. Men hon påminner så mkt om Eva Rydberg och jag älskar Eva Rydberg så det kanske var därför..?
SvaraRaderaJag var rädd för Pomperipossa. Annars minns jag inget konkret just nu. Ska tänka på't!
Ika i rutan känner jag inte till :S
SvaraRaderaJag vet inte vad det heter, men knattarna (kalle anka) är ute på massa äventyr? Livrädd.
Tigern i Aladdin? Livrädd.
Överlag, tecknat med lite action. Livrädd.
Och jag vägrade gå till fritids för jag var rädd för Carlos. Gömde mig bakom skolan istället för att gå dit. Carlos var en personal på fritids och han var jättesnäll egentligen. Men en gång höjde han rösten när jag var i samma rum och.. ja, det räckte. Han skällde på killarna i min klass som hade gjort något dumt.
Mamma brukar säga att jag ärvt min mormors nerver och det kan nog stämma ;) Inga häftiga rörelser eller höga ljud, thank you very much.
Idag är jag rädd för fåglar...
ps: Tack för din kommentar i min blogg.. idag vet jag att problemet låg hos honom! Han var mobbad i skolan tex, och jag kan tänka mig att det han gjorde mot mig var ett sätt att hantera sin egen frustration och rädsla..
SvaraRaderaAtt jag inte kommit över det på sju år säger väl ganska mycket om hur jag är som person; jag ältar och tycker synd om mig själv haha! Men har insett att det bara är jag som kan styra mitt eget mående, jag vill komma över det här och allt som hänt efteråt och då tror jag det är viktigt att göra sin röst hörd.
Tack för kommentaren. Det värmer att en främling hejjar på en!! :)
L.D: Nej, jag vill inte heller minnas att jag var så himla rädd för Ika faktiskt. Jag kände snarare ett milt ointresse. Men alla andra i vår ålder verkar ha varit helt livrädda för henne av någon skum anledning!
SvaraRaderaKattis: Duck Tales? Eller Ankliv som det hette på svenska? Jag älskade det!
Disneys elaka karaktärer var ju överlag ganska jobbiga. Jafar och Scar bland annat. Huu.
Jag var skiträdd för en kille som hette Mario och gick några klasser över mig. Jag kan inte komma ihåg att han någonsin gjorde mig eller någon jag kände någonting, men livrädd var jag ändå.
Jag tror att jag har blivit harigare och harigare ju äldre jag har blivit. Jag skyller på att jag har utvecklat en frontallob...!
Jag var rädd för min kompis brorsas kompisar. En gång när jag och min kompis lekte hemma hos henne så kom de och då gömde jag mig under min kompis säng och så fick min pappa komma och hämta mig! Vet inte riktigt varför!
SvaraRaderaRolig videologg fresten gumman!!
Puss
Rebecca: Haha, vad roligt. Eller inte då, men nu :)
SvaraRaderaÄr du tillbaka i stan? Puss
HAHAHAHAHHAHAHAHA HAHAHAHAHA RIGHT ON! HAHAHAHAHA! Vi är tvillingsjälar i barndomsskräck.
SvaraRaderaRävis: SKÖNT ATT HÖRA! Och var har du varit i hela mitt jävla bloggliv? VA?
SvaraRadera