Finkänsligt

Om Facebook vore en person skulle det vara den där socialt retarderade kompisen man hänger med när alla andra är upptagna med annat och som det inte är någon idé att man pratar om relationer med eftersom man bara får apkassa råd.

Idag tycker till exempel Facebook att jag ska återuppta kontakten med killen som för tillfället hellre äter två veckor gammal fil med mördarsniglar till frukost, lunch och middag än pratar med mig.

...okej, jag överdriver (han äter typ fil med linfrön och äpple till frulle, eller nåt spexigt svårbakat bröd som han bakat på skörden från sin lilla kolonilottsplätt - ni vet såna där crazy saker som jag aldrig skulle göra men som jag älskar honom så jävla mycket för att han gör. Typ som att han tvättar sin enda röda t-shirt för sig själv i en egen maskin fastän den är tvåtusen år gammal och slutade färga av sig ungefär samtidigt som Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkoporten i Wittenberg, så otroligt o-jag och så ut i fingerspetsarna honom), men tro mig - det vore en så sjukt jävla dålig idé att skicka ett meddelande till honom på Facebook.

Seriously.